Fortsatt trädgårdsspaning

Det är med viss spänning och ett stort mått hopp som jag var morgon kollar om de uppskjutande tulpanbladen är intakta eller ej. Visserligen är hela trädgården omgärdad med staket, men för ett hungrigt rådjur eller en älg är delar av staketet mest symboliskt verkar det som. Jag har sett spåren från dem här i trädgården för några veckor sedan, men nu, peppar, peppar! har de inte varit här på ett tag.
Det är en ganska ansenlig mängd lökar som är på tillväxt, särskilt i den nya örtagården som vi istället för örter fyllde med lökväxter sent i höstas då den blev klar med gångar och planteringsbäddar.

Jag ser verkligen fram emot blomningen, men risken är nog rätt stor för skövling. Vi har kryddat med det avskräckande rå-väck så mycket vi förmår, så det är bara att hoppas det räcker.

Flera av våra krokusar har fått påhälsning av de kaniner som bor här i trädgården. Än så länge kan jag tåla vad de gjort. Det är lite av en kompromiss ser det ut som. De har ätit lite grann och lämnat ungefär halva blomman kvar. Tyvärr har de nog betat lite väl friskt på några ställen, men vad göra???

Flera av de botaniska tulpanerna har börjat slå ut och de är verkligen läckra.

I örtagården, bland de olika sorterna av backtimjan står Tulipa humilis violacaea. Den har en underbar kallröd färg med svart botten inuti.

I stenröset vi byggde i höstas där vi planterade en massa taklök satte jag en massa lökar av Tulipa neustruevae. Där har redan ganska många slagit ut och de passar verkligen lite spritt i röset med några små klungor i gruset nedanför.

Sista rapporten idag om tulpaner blir om den mista tulpan jag någonsin sett. Det är en clusiana som tillsammans med en massa andra släktingar planterats under ett av våra äppelträd. Medan de övriga är normalstora med blommor på en 3-4 cm mäter denna knappt 1 cm. Kika på bilden och jämför med vitsippan uppe till vänster.

En favorit som har många förtjänster tycker jag är lungörten. Vi har flera namnsorter med och utan vita eller silverfärgade blad med vita, cremefärgade, rosa eller blå blommor. Den här har flera färger samtidigt vilket inte gör den sämre. Blommar tidigt och länge, är bra både som marktäckare och tål relativt skuggiga lägen.

Nu har jag följt utvecklingen av grodäggen jag hittade i dammen i en vecka. Nästan varje dag har jag gått förbi för att se om man kan märka någon utveckling. De har sett likadana ut hela veckan, men idag hände det - de har blivit dubbelt så stora och man kan se något som kanske ska bli en svans utvecklas. Sååå cooolt!

Mer om ägg...

Igår kom Torbjörn från hönshuset med två nylagda ägg. Ett normalstort och ett väldigt litet, mindre än de som våra dvärgkochin värpte tidigare. Det måste vara ett premiärägg från en av våra nya unghöns. Så himla rart:-)

Blixtvisit till Danmark

Jo, jag var i Danmark förra söndagen. Det blev en riktig blixtvisit där jag körde ner vårt visningsväxthus för en utställning kommande helg. Det tog rätt lång tid ner då man inte får köra fortare än 80 med släp om jag minns rätt. Hem gick det lite fortare - hur fort är konfidentiellt...

Hursomhelst, det är inte jag om det inte blir ett besök på ett växthus när man är ute på tur och denna gång var inget undantag. Jag körde vår stora bil och fick lätt med mig ett stor exemplar av Ginko Biloba, ett uppstammat blåregn med massor med knoppar, en Gunnera, en magnolia, en namnsort av Bornholmsfikon och en annorlunda klätterväxt jag just nu glömt namnet på. En skön belöning efter många mil i maklig takt.

På livsnjutarpromenad i trädgården

Nu händer det verkligen grejor här i trädgården.
I dammen är det full rulle på fiskarna efter att all is försvann tidigare i veckan. Det ser ut som det stora flertalet fiskar klarat vintern. De äldsta fiskarna i dammen flyttade in sommaren 2008 och det har fungerat bra sedan dess.

När jag gick och spanade längs dammen såg jag till min stora glädje en klump med grodägg i ena kanten. Vi brukar alltid ha grodor och paddor i dammen med mängder av yngel, men jag har aldrig tidigare lyckats se dem så tidigt i processen. Det är verkligen ett naturens under. De låg där i en vacker klunga med solen glittrande i de små kulorna och jag blev sittande där på huk rätt länge och bara beundrade dem. Det är livskvalitet!

Vitsippor har vi nu överallt i trädgården och det är lika roligt varje år tycker jag att leta efter blommor med olika många kronblad. Det blir lite som 'plate-spotting' (leta bilnummer i nummer ordning) att leta blommor med fler och fler kronblad (petal-spotting?!). Jo, jag inser att det låter sjukt, men sån e jag:-) Ett trevligt sätt att skingra tankarna med när man strövar runt i trädgården eller på skogspromenaden.

Nu börjar alla möjliga växter kvickna till i rabatten. Fortfarande är det väldigt glest, men den här gruppen med corydalis, iris och vackra tulpanblad tycker jag var en rar komposition.

I rabatterna har nu tulpanbladen växt om narcisserna med råge. Ska bli spännande att se vilka som kommer att komma igång med blomningen först.

Mina coola underverk:-)

Idag kom senaste numret av Trädgård och Blommor. Alltid lika trevligt att bläddra igenom och läsa om olika trädgårdar att inspireras av.
I detta nummer är jag själv med i en artikel som handlar om den genbank av zonarticpelargoner jag odlar här hemma i växthuset och på en av våra glasverandor.

 

Det är riktiga juveler och de flesta skiljer sig ganska ordentligt från våra vanliga zonalpelargoner med sina ofta stora, mångfärgade och ibland lätt flikiga blommor.
Det är jättekul att information om dessa udda skönheter sprids för de är verkligen värda att beundras, och för en samlare väcker de ofta ett ordentligt ha-begär.
På vår hemsida finns en artikel om zonarticpelargonerna där jag berättar om mitt möte med dem och lite om historien om hur de korsats fram.

En av nackdelarna med många av de zonarticpelargoner som har de mest spektakulära blommorna är att de ger väldigt lite sticklingar. I år har vi än så länge inte tagit några nya sticklingar från dem. Vi har istället prioriterat ombyggnad av lagerlokaler och annat praktiskt som följer med lite av den växtvärk vi just nu har. Jättekul, men tyvärr får det som inte är 'måsten' stryka på foten ett tag till. Förhoppningsvis kommer vi att han några spännande sticklingar till försäljning lite längre fram på säsongen när arbetet med ombyggnad och lagerflyttar är klara.
Självklart kan man hitta zonarticpelargoner även på andra ställen som hos Rockdala och Pelargongaraget som har flera fina sorter.

Lite vårpyssel

Än är det för fuktigt här i trädgården för att börja kratta och rensa ur rabatterna så jag nöjer mig med att gå dunt och spana efter vilka vårblommor som har börjat visa sig och på bara några dagar är det en hel del. Krokusarna har blommat några dagar, de små botaniska tulpanerna de tidiga irisarna har slagit ut sedan i går. Nu går det verkligen fort.

I går konstaterade jag till min glädje att de flesta fiskarna i vår damm verkar ha klarat sig. De stora koifiskarna syntes nere i bottenhålan och flera av de mindre hade sökt sig till det grunda där vattnet säkert blivit lite uppvärmt av solen.

Jag såg också några stackare som verkar ha gått åt senaste dygnet, men det är inte mycket man kan göra åt det tyvärr.
När jag klev runt längs dammen hittade jag en fröställning på en av buskpionerna som sträcker sig ut över dammen. I den satt en massa fröer kvar så jag knipsade av den och räddade den in i växthuset där jag planerar att så dem. Jag har haft sådan himla tur med de pioner jag sådde i slutet av september där redan två av dem grott. Jag har hört att det kan ta upp till ett par år innan de gror och att de behöver kyla en period, men här gick det fort. Ytterligare ett argument för att våga prova. Allt att vinna, men funkar det inte har man i vart fall lärt sig något.

Passade på att vattna lite när jag var uppe i växthuset. Det torkar snabbt nu när solen ligger på och värmer på dagarna. I en av krukorna hittade jag en snyltgäst som tydligen övervintrat i växthuset. Han fick respass med en gång. 

För ett par veckor sedan fick jag hem de efterlängtade hönorna från Kristinas Trådspira. Jag var helt säker på att det skulle vara för hårt i backen för att sticka ner dem på plats i trädgården, men när jag provade fanns det inget motstånd alls så nu står de tillsammans på väg upp till växthusen.

Sniglarna har vaknat!

Jodå, det har blivit mycket varmare nu, även om solen lyst väldigt mycket med sin frånvaro och regnet hoppat in som hjälpreda för att smälta snön. På språng mellan kontor och lager såg jag i ögonvrån ett par snäckor som masade sig runt i rabatten. Vilket vårtecken!

Jag noterade samtidigt att en klunga med fröer som låg ovanpå jorden fått rejält med groddar så nu är växtkraften igång. Än är det lite väl fuktigt både i gräsmatta och rabatter, men så snart det torkar upp är det hög tid att ta tag i det här med ogräsrensning. Börjar man tidigt sparar man mycket tid senare på säsongen. Det är ofta mycket lättare på våren när jorden inte hunnit bli sådär jobbigt torr som så det är snudd på omöjligt att få upp ogräset med rötterna utan att vattna!

Uppe i växthuset sticker det upp flera blomstänglar från hyllorna under borden från övervintrade amaryllisarna från julen 2012. Nu börjar de komma i gång, Visst är det trevligt med blomfägring, men det går inte att komma ifrån att det känns lite 'off-season'...

De rossticklingar jag tog sent i höstas som stått kvar i vårt frostfria växthus i vinter ser ut att må prima. Om några veckor ska de skolas upp i aningen större krukor så de växer till sig innan det är dags att vänja ut dem.

I söndags hämtade jag våra 'utställningsmaskar' från Nordiska Trädgårdar. Där medverkade de som statister i vår fina maskkompost. Väl hemma vad det dags för dem att börja arbeta igen, men innan vi ställde tillbaka dem på plats i köket var det dags för en inspektion.

När Torbjörn lyfte översta lådan som innehåller de färskaste delarna dinglade maskarna genom nätet i botten och man kunde tydligt se hur de lämnade de numera välkomposterade bottenlådan för att ta sig till godsakerna i låda nummer två.

Överfullt i maskkomposten

Det var sjukt många maskar så vi valde faktiskt att låta några av dem få komma till nya hem och resten fick sig en rejäl skopa med nya skal och kaffefilter.

Mums för maskar - skal och kaffesump

Maskar på väg till nya hem

Maskarna mår prima!

Nu efter frukosten har jag hälsat på i maskkomposten vi har inne i köket. Vi satte igång den 15 mars och de har redan blivit lite av våra nya husdjur. När jag stolt visade maskarna i påskas då delar av släkten kom på besök var det nog inte långt borta att de ringde efter hjälp. De såg i vart fall väldigt undrande och avvaktande ut - och då har de ändå känt mig hela livet...

Jag gillar verkligen maskkomposterna. Vi har ett par stora där vi 'odlar' våra maskar för försäljning, sedan har vi en i växthuset som hålls frostfritt under vintern, och nu denna som står i köket. Det har bara varit en tidsfråga innan vi haft en här inne och när vi hittade den suveräna  Maskkomposten Nature's Wormery i England förra året var saken klar. Supersmart lösning som gör det enkelt och tar liten plats. På vår hemsida finns en liten filmsnutt som visar principerna.

Här är lite bilder från när vi startade upp:

Tillbehör för att komma igång och 'skörderedskap'

Grundmodulen på plats med första brickan

Bädda ordentligt innan maskarna kommer

Lägg i maskarna

Tillsätt mer matavfall. Skal = MUMS!

Lägg på ett lager fuktiga tidningar, nosa ordentligt och lägg på locket!

Lite kortfattat visar bilderna hur det går till att komma igång med maskkomposten. Detaljerad beskrivning följer med i förpackningen.
Vi brukar hälsa på minst en gång i veckan för att se att de mår bra, har det lagom fuktigt och tillräckligt att äta. Det tar lite tid i början innan de kommer igång ordentligt, men när jag kikade idag såg det riktigt bra ut. Det kryllade av maskar när jag försiktigt lyfte undan tidningarna som utgör det övre lagret.

Fullt med maskar under översta lagret av fuktat tidningspapper

Man ska vara återhållsam med att stör dem i onödan genom att gräva runt. Då tappar de tempo och deras fina gångar förstörs. Fyll alltid försiktigt på ovantill och fördela över hela lådan när komposten väl kommit igång.

Här fördelar jag maten som för dagen består av potatisskal, äggskal och kaffefilter

Om någon tror att det luktar illa är det helt fel. Snarast tvärtom! Jag brukar sätta mig på knä ibland och lukta lite på maskkomposten vi har uppe i växthuset för det doftar ljuvligt av mull och bördig jord! (Jo, lite knäpp är jag nog...)

PS: Maskkomposten kommer att visas på Nordiska Trädgårdar nästa vecka i Skillebyholms monter. Kom gärna dig och kika! DS

Medel mot ohyra som ett brev på posten...

Jo, det bor vita flygare hos mig. De är ganska hopplösa att bli av med när de väl fått fäste, men visst finns det sätt att hålla dem någorlunda måttliga till antalet.
Vi brukar ha klisterskivor som direkt avslöjar när de börjar komma igång på våren när temperaturen ökar. Sedan har vi en sprayflaska med färdigblandad insektssåpa, InsektEffekt som ett första stopp. Men nu är måttet rågat så i veckan tog vi hem predatorer, encarsia, som nu satts ut för att ta hand om dem.
De kommer i ett kuvert i brevlådan och sedan hänger man ut dem med jämna mellanrum i plantorna. Ruskigt praktiskt och smidigt. Honorna lägger sina ägg i vita flygarnas nymfer och hindrar därmed kläckning av nya generationer.

Det är en jobbig period för växterna i växthuset just nu. Temperaturväxlingarna mellan kyliga nätter och soliga dagar är extrem. Det gör att många av plantorna är extra utsatta för t.ex. ohyra eftersom de inte mår så väldigt bra av dessa variationer vilket gör att deras motståndskraft blir nedsatt. Det finns en artikel om ohyra och vita flygare på hemsidan som berättar mer om förebyggande åtgärder och ger lite andra tips.

Det underbara ljuset har satt igång mycket knoppsättning och blomning. Vi satte några krukor med Corydalis Solida i höstas. De tittade snabbt upp ur jorden när värmen började komma och satte igång att blomma på bara någon vecka.

På temat lila har också en av mina verkliga favoriter Abutilon x Suntense slagit ut sina första blommor och många fler är på väg. Det är en riktig snygging tycker jag.

I rabatterna på Wisley utanför London växer dessa på friland och är närmare tre meter höga med mängder av blommor i vitt, rosa och lila - ORÄTTVIST!!!!

Ytterligare en lila blomma är denna underbara mycket dubbla primula jag hittade i växthuset hos Rosendal på Djurgården i helgen. Ljuvlig helt enkelt!

Lite kul var det att kolla in deras växtsortiment, särskilt när jag såg ett par av mina egna sorter stå där till försäljning. Då blir man lite stolt :-)

Inom kort lägger jag ut en artikel som handlar om just hybridisering på hemsidan. Återkommer med info om den.