Jaaaaaaaaaa! Den har klarat sig!!!!!

En av mina allra käraste favoriter i trädgården är den Rosenrobinia som sitter i slänten på väg upp till växthusen. Den har överlevt tre vintrar trots att den blev planterad väldigt sent på säsongen och jag bara älskar den!!! Den rundade formen på busken, de fina skira bladen, de ljuvliga rosa blomklasarna så klart, men också de läckra kraftigt behårade grenarna som lyser så vackert rött i motljus. Den har helt enkelt allt!

Jo, jag vet den är rätt känslig och beskrivs på de flesta ställen att klara zon I-II och i nedförsbacke och medvind har vi en god 2:a här. Den har vuxit sig stor och fin sedan den kom på plats, men nu i våras när allt annat började grönska hände ingenting alls.
Jag har ju tagit som regel att avvakta till midsommar med att skära bort sådant jag helst vill ha kvar med en förhoppning att det ska grönska, men för var dag har hoppet vissnat lite. Så, i början av förra veckan såg jag äntligen levnadstecken. En massa små rotskott började komma upp ur jorden och jag blev överlycklig. Dock lätt avvaktande då jag kände viss tveksamhet när jag vid närmare betraktande insåg att busken troligen ympats. Men ändå kul.
Idag, dagen före midsommar kände jag att det var dags att se sanningen i vitögat och klippa bort de döda grenarna. Rotskotten hade redan hunnit växa till nära 40 cm med rejäla taggar. Ännu mjuka, men de såg elaka ut. Tänkte jag får låta dem växa upp för att se hur de utvecklas.

Just innan stora sekatören skulle klippa av såg vi ett litet, men kraftfullt skott på stammen - jippi!!!!

Nu har jag dragit upp några av rotskotten och satt på rotning så jag ska få min nyfikenhet stillad vad gäller vilken sort de ympat på. Det lilla stamskottet har fått komma fram i ljuset då den tidigare skymdes av alla rotskott och nu hoppas vi bara att den orkar skjuta fler skott och återta sin forna glans.

En riktigt fin midsommarpresent!

Lägg ägg!

Stannade till utanför växthuset då jag till höger om stigen såg en vinbergssnäcka som var delvis nerskruvad ut i jorden. Tänkte att det var vår 'lilla' valp som varit framme och tryckt ner den, men när jag visade Torbjörn sa han den grävt ner sig för att lägga ägg. Jag har aldrig sett detta tidigare och kunde inte med att avbryta evenemanget, trots att sniglar och snäckor inte står med på min top-tio-lista över favoritdjur i trädgården.

Vandrade vidare till plantskolan och ser två snäckor till nerskruvade i två krukor. Verkar vara perfekt äggläggardag idag tydligen!
Men nu börjar jag bli nyfiken och ber Torbjörn lyfta en av dem och blir väldigt imponerad. Den har lyckats gräva en djup gång ner i jorden på 6-8 centimeter och djupt därnere kan man skönja äggen som är bra mycket större än jag trodde.

 Ser ut som riktiga pärlor. Naturen är fantastisk!

Maskros-Tai Chi

Inget att hymla med, det kryllar av maskrosor här i trädgården. Mängden beror säkert till stor del på att vi inte hann med att ta hand om dem innan de frösådde sig förra året och nu står de där i mängder med stora fröklot i rabatterna - igen!!!

De har blommat och blommat över i rekordfart i år vilket gjort att vi inte heller denna säsong hunnit slå till med maskrosjärn för att gräva upp plantorna med roten innan de hunnit bilda frö.
Tror det gått på en knapp vecka från blomning till frö. Tycker också de är ovanligt höga i år, kan det ha något samband med den snabba utvecklingen?

Förutom tidsbrist har jag trots allt en ganska bra ursäkt i år varför det inte blivit gjort - jag har brutit axeln!
Det tog några veckor efter vurpan jag gjorde på isen i våras innan jag fick diagnosen, men när jag fick veta att det var en fraktur fick jag förklaringen  till varför det gör så j-la ont i vissa lägen när jag använder vänsterarmen.

Hursomhelst var de otroligt förfulande i rabatterna och jag kunde bara inte med tanken på att de alla skulle få släppa ifrån sig sina fröer och addera tusenfalt till antalet inför nästa säsong så jag gjorde det näst bästa - ut och klippte av fröställningarna.

Med min begränsade rörlighet och de lättspridda fröerna blev det lite av tai chi-rörselser i rabatten: Försiktigt sätta ner foten i rabatten för att undvika att kliva på små sköra plantor. Sträcka mig efter bästa förmåga efter en stängel för att försiktigt knipsa bort övre delen av stängeln med frökapseln intakt. Därefter sakta, sakta, för att inte vinddraget ska lösa ut de små fallskärmarna med frö röra mig dryga180 grader på vägen till  hinken och därefter släppa ner den i hinken.
Denna utdragna, långsamma rörelse upprepades väl dryga miljonen gånger (kändes det som) och på lite mer än en timme fylldes två hårt packade hinkar med fröbollar. Det var jättejobbigt, men väl värt mödan att slippa få alla dessa fröer sådda här i trädgården till nästa säsong. Dessutom blev det omgående väldigt mycket finare i rabatterna.

Slutligen vill jag dela med mig av två tips:
- Blås inte på handen om du tror det är något litet kryp som kittlar dig när du har en boll maskrosfrö i densamma!
- Titta inte bort samtidigt som du knipsar av stängeln - Kan resultera i smärta och blodspillan!