Helt galet

Eller snarare inget mer galet här. Idag har jag lämnat bort våra två tuppar.
Det var nämligen så att en av hönorna lade sig att ruva i somras och det är så himla mysigt att se en höna som tar hand om sina små dunbollar och sedan se dem växa upp så var vi tvungna att skaffa lite befruktade ägg att lägga under henne. Egentligen borde det inte vara något problem att ha en tupp eller två här, men stadsplaneringen säger annat så det är bara att gilla läget. Men kycklingar kan man ju få med surrugathöna så den biten ordnar sig lätt ändå.

Tyvärr visade det sig att två av de fyra kycklingarna var tuppar. Jag hoppades länge att det skulle vara särskilt tystlåtna tuppar och nu under vintern har de inte sagt mycket. Men i förra veckan började de ta ton och jag insåg att detta nog bara var början så jag satte genast igång att leta ett nytt hem till dem.
Och vilken tur jag har! En granne en bit bortåt skogen var villig att ta emot dem för att se om de kunde komma in i gänget som redan finns där. Och i kväll gick jag upp till hönshuset med en flyttkartong och lyckades ganska snart få ner de båda tupparna i lådan för transport till sitt nya hem. Jättetrist, men ändå det bästa alternativ jag kan önska.

Igår åkte de första frösådderna ut i kylan. Det är ett gäng julrosor och nävor som är de första frösådderna för året. Julrosorna vill definitivt ha kylan, medan de flesta nävor brukar gro rätt bra även i rumstemperatur, men står de ute slipper man ju lite passning och så tar de inte upp värdefullt utrymme här inne där så mycket annat ska få plats.
Fröerna såddes för några veckor sedan och jag började med att ställa ut dem i växthuset för viss tillvänjning av lite kyligare klimat och igår tyckte jag det var dags för dem att få smaka riktig kyla. De står nu på skuggsidan av ena växthuset där de är i skydd för hårda vindar och stekande sol. Nu återstår bara att vänta och se...